Tre psykologer med erfarenheter av ISTDP tror på metoden. Här berättar de själva.
Sofia Lind:
När jag träffar en ny patient gör jag först en bedömning för att se om personen alls är lämplig för terapi eller kanske behöver mer stödjande insatser. Annars jobbar jag uteslutande med ISTDP – oavsett diagnos – och jag jobbar med allt utom psykos. Fast min psykodynamiska grundutbildning gör kanske ändå att jag i vissa fall använder mig av mer klassiskt psykodynamiska interventioner.
Foto: Oskar Omne
Jag är nyfiken och har alltid velat förstå roten till de problem som en människa kan få. Så jag läser mycket på egen hand och är inte främmande för att hoppa på olika utbildningar. ISTDP, som är mitt fokus nu, har fått mig att upptäckta och förstå subtila eller komplexa processer i terapin som jag inte hade sett förut, som hur kroppen kan reagera vid olika grader av ångest. Jag kan exempelvis misstänka att någon har låg tolerans för känslor om kroppen blir väldigt flack. Då får jag jobba på en mer intellektuell nivå, i stället för utforskande och utmanande, som jag gör annars.
En gång i veckan har jag och mina två kollegor kamrathandledning. Då visar vi upp de videobandade patientmöten som vi inte är minst stolta över. Det kan kännas jättejobbigt, men också skönt att få se det hela med andras ögon. Ofta är man hårdast mot sig själv.
Jag tycker inte att ISTDP har löst alla problem eller att det gör att jag kan hjälpa alla, verkligen inte, men det ligger i sakens natur. Fast ISTDP hjälper mig som psykolog att förstå vad jag gör och vad jag kan göra mer för att hjälpa. Jag har metoden som ett sätt att vara terapeut på.« •
Namn: Sofia Lind
Ålder: 34 år.
Jobbar på: Praktikertjänst i Lidingö. Vuxenpsykiatrisk mottagning.
ISTDP-erfarenhet: Ska just påbörja tredje och sista året på core utbildningen, en särskild kurs där metoden ISTDP lärs ut.
Hanna Pedersen: »Jag känner mig tryggare«
Jag har en bakgrund inom både KBT och klassisk psykodynamisk terapi och så har jag arbetat med DBT. Förut brukade jag använda mig av flera behandlingsmetoder, men nu har jag »committat« till ISTDP. Det skapar en ram för mitt arbete.
Jag jobbar på en allmänpsykiatrisk mottagning för vuxna och två vanliga problem som jag stöter på är att patienterna inte kan ge en tydlig 
problemformulering. Genom ISTDP har jag fått verktyg att bemöta otydliga problemformuleringar och ta fasta på sökanledningen här och nu, även om deras problematik är större. Att många patienter – och även terapeuter för den delen – tappar fokus är också vanligt. Patienterna kan börja prata om något helt annat, som att de är missnöjda med socialtjänsten eller så börjar de kommentera min frisyr. Förut brukade jag känna mig oförskämd om jag inte gick in och speglade patienten i varje läge. Jag ville gärna visa att jag förstod, men genom ISTDP har jag fått bra vägledning rent konkret att hitta tillbaka till fokus. Eftersom jag använder ISTDP:s principer utgår jag också från patientens motivation, ser till att viljan kommer inifrån och jag hjälper genom att be patienten att vara väldigt specifik – om någon är vag så påtalar jag det.
Jag har också blivit mer uppmärksam och kan lättare bedöma patientens ångestpåslag. Det gör att jag känner mig tryggare. Jag vill betona att metoden är manualiserad men går att anpassa efter varje ny patient och det är hjälpsamt inom psykiatrin.«
Namn: Hanna Pedersen
Ålder: 30 år.
Jobbar på: Praktikertjänst i Åkersberga. Vuxenpsykiatrisk mottagning.
ISTDP-erfarenhet: Ska just påbörja tredje och sista året på coreutbildningen.
Thomas Hesslow: »Transparensen är ovärderlig«
När jag började jobba här på Kronan för tre år sedan frågade jag min chef om vi inte kunde erbjuda ISTDP till patienter som inte fått hjälp av annan behandling – och hon sa ja. Förutom olika former av depression och ångest har vi ganska många som har lite symtom på psykos, ätstörning eller självskada. Vi har hela tiden erbjudit KBT som förstahandsalternativ, 15–20 sessioner KBT i grupp, en tredjedel är depressionsfria efteråt. Av de två tredjedelar som inte blivit friska har vi inte kunnat erbjuda ISTDP till alla ändå, eftersom psykiatrin är underdimensionerad. Men av de som har fått ISTDP har 40–50 procent blivit depressionsfria. I snitt har de fått 25-30 sessioner, men många har fått ännu fler. Jag har haft vissa som jag har träffat två gånger i veckan i över ett års tid.
Det finns ingenting i forskningen som tyder på att ISTDP skulle vara mer effektivt än KBT. Att vi ändå verkar hjälpa fler med ISTDP, tror jag inte har så mycket att göra med teoretiska skillnader utan mer praktiska. Då tänker jag inte bara på längden på behandlingen utan på att vi filmar alla möten. Varje vecka tittar mina kollegor på filmerna och hjälper mig att få syn på mina blinda fläckar. Den här transparensen är ovärderlig anser jag. För det gör att jag som psykolog blir mindre
benägen att köra fast. Annars är vi i psykologkåren inte så jättebra på det här med att ta hjälp av varandra. Vi brukar också ha svårt för att själva visa oss sårbara, men inom ISTDP försöker vi vara öppna med att våra egna liv påverkar våra terapier, och jag skyller inte på patientens låga motivation om terapin inte fungerar. Att jag har svårt att hjälpa en patient har oftast att göra med mina egna undvikanden som hänger samman med min livshistoria, med anknytningsrelaterade blinda fläckar.
Nu vet jag inte riktigt hur det kommer att bli här framöver, eftersom det ska bli nedskärningar. Vi måste prioritera förstahandsinterventioner och vårt ISTDP-
team kanske kommer att läggas ner.«
Namn: Thomas Hesslow
Ålder: 34 år
Jobbar på: Kronan i Solna. Allmänpsykiatrisk mottagning som tillhör Psykiatri Nordväst.
ISTDP-erfarenhet: Har gått klart coreutbildning (utbildning i ISTDP). Läser ISTDP-lärarprogrammet. Initiativtagare till Sveriges första ISTDP-team i psykiatrin.
Fotnot: Samtliga texter redigerade av Maja Lundbäck.
