Allt fler psykologer lockas av utbildningen i den psykodynamiska korttidsterapin ISTDP. Psykologtidningen
djupdyker i metoden där patienterna filmas, och psykologerna
samarbetar, i sökandet efter de starka känslorna.
Text: Maja Lundbäck
Illustrationer: Birgersson / Edin
Drygt 100 svenska psykologer genomgår just nu en specialistkurs för att lära sig Intensive Short-term Dynamic Psychotherapy, ISTDP, korttidsterapin där kropp och känslor är centrala. Att tekniken anpassas beroende på ångestgrad tros snabba på tillfriskningsprocessen.
Kanadensaren Allan Abbass, professor och föreståndare för Centre for Emotions and Health vid Dalhousie University i Halifax i Kanada, är kanske den mest omtalade klinikern och forskaren inom ISTDP idag. I slutet av augusti lockade han närmare 90 intresserade psykologer till en tredagarskurs som han höll i Stockholm.
– Jag har märkt ett växande intresse för ISTDP i Skandinavien. För varje år som jag håller kurs i Sverige, Norge eller Danmark kommer det allt fler personer, säger han.
Allan Abbass tror att många psykologer blir intresserade av ISTDP eftersom de förr eller senare stöter på begränsningar i andra »enklare« modeller.
– Den här modellen är byggd för komplexa tillstånd och behandlingsresistenta patienter som bygger upp murar som annars förhindrar behandlingen, säger han.
ISTDP utvecklades redan på 1960-talet av Habib Davanloo, iransk- kanadensisk psykiater och psykoanalytiker, som var ute efter en mer effektiv psykoanalytisk behandling, anpassad efter patientens kapacitet att tåla svåra känslor. Metoden levde länge en tynande tillvaro, i alla fall i Sverige. Men några år efter millennieskiftet började intresset växa och år 2010, några år efter att psykologen Peter Lilliengren fått upp ögonen för metoden, dök den första ISTDP-utbildningen i Sverige upp.
Den nuvarande ISTDP-kursen lockar både KBT:are och PDT:are. Peter Lilliengren, som är ordförande för Svenska föreningen för ISTDP, och en av de som i dag utbildar i metoden, tror att intresset för korttidsterapier beror på en allmän trend med ett ökat fokus på just känslor.
– Samtidigt råder också en tidsanda med ökade krav på rationalitet och effektivitet i samhället, säger han.
En av teorierna inom ISTDP bygger på att ångest anses kunna ta tre olika urladdningsvägar i kroppen.
För den som är spänd och suckar när känslorna ska undersökas i mötet med terapeuten, anses den viljestyrda muskulaturen vara inblandad. Då går det bra att arbeta aktivt med patientens försvar mot att uppleva känslorna.
Blir patienten däremot illamående eller får kramper i magen, gäller ett lugnare tempo. Då menar man att ångesten kanaliseras genom den glatta muskulaturen, alltså den icke viljestyrda. Att med buller och bång då utmana patientens försvar mot specifika känslor, anses helt fel.
– Då får man pausa, intellektualisera och förstå kognitivt vad som händer, säger Peter Lilliengren.
När patienten är lugnare kan man åter fokusera på känslorna.
Störst utmaning är den tredje urladdningsvägen, den kognitiva. För om patienten har svårt att tänka klart, får dimsyn eller dissocierar är toleransen också som lägst, menar företrädarna för ISTDP.
– I det läget behöver man ångestreglera ganska länge innan patienten blir lugn. Om man fokuserar på känslor för snabbt kan patienten få kraftiga negativa reaktioner, bli rädd för terapeuten och lämna behandlingen, säger Peter Lilliengren.
I dag har omkring hundra personer, främst psykologer gått den treåriga utbildningen, alternativt är de på god väg att ta sig igenom de 36 kurstillfällena.
För att lära sig känna igen de olika urladdningsvägarna för ångest ingår det att detaljstudera videofilm på verkliga patientfall med varierande ångestproblematik. Det är också vad deltagarna i Allan Abbass kurs har fått göra.
– Jag har visat video på hur man kan jobba med patienter med ett starkt motstånd mot svåra känslor. Det handlar mycket om att försöka engagera patienten att vara närvarande i nuet, så att vi kan se vilka känslor som kommer upp. Samtidigt behöver terapeuten aktivt påpeka när patienten gör motstånd, till exempel genom att titta bort eller gå upp i tankar, förklarar han.
Video är en central del inom ISTDP. Alla sessioner spelas in med syftet att de ska analyseras efteråt. Tanken är att terapeuten ska kunna finjustera sin behandlingsteknik för att bli mer effektiv att hjälpa patienten att närma sig sina känslor.
Inom den psykodynamiska korttidsterapifamiljen finns metoder som fokuserar på relationsmönster, medan andra framför allt riktat in sig på affekter. ISTDP hör till de senare, men man har inte helt slarvat bort relationerna, smärtsamma erfarenheter i anknytningsrelationer anses vara orsaken till problemen.
– Konfliktfyllda mönster tenderar att etableras i tidiga relationer och upprepas i de nuvarande när känslor triggas. När vi undersöker känslorna i terapin så triggas de i samspel med terapeuten. Inom ISTDP lägger vi större vikt på den känslomässiga upplevelsen men också på förståelsen, säger Peter Lilliengren.
Fokusområdet, som formuleras vid första sessionen, är alltid individuellt, som till exempel att en person blir självkritisk och självattackerande. Att hålla fokus och jobba på patientens högsta kapacitet är viktigt, för då kan behandlingen bli kort.
– Men har patienten lägre ångesttolerans behöver behandlingen blir längre, ibland ända upp till 100-150 samtal. Det låter ju inte kort alls, men det man menar med korttidsterapi är att den är kort utifrån personens kapacitet, säger han och tillägger att även patienter med låg kapacitet kan få god symtomminskning på 20-30 samtal om man arbetar på optimal arousalnivå för dem.
Angela Cooper, psykolog och forskare, och liksom Allan Abbas boende i Halifax i Kanada, är också ett av de världsledande namnen inom ISTDP. När Psykologtidningen ringer upp, berättar hon om sin övertygelse att samhället kan göra så mycket mer för att fånga in och hjälpa personer med psykisk ohälsa tidigt, helst redan i primärvården.
– Om känsloladdade händelser, som vi är med om i våra liv, inte bearbetas ordentligt kommer kamp eller flykt-systemet att triggas, de kroppsliga symtom vi får är ett rop på hjälp. Och ISTDP är effektivt när det kommer till att identifiera omedvetna processer, säger hon.
Angela Cooper brinner för att hjälpa människor att komma i kontakt med sina känslor och förstå hur kropp och emotioner hänger ihop. Framtiden för ISTDP är därför ljus, hävdar hon och tillägger:
– En känslorevolution är på väg. Många patienter har börjat ana att kropp och psyke hänger ihop och att det är därför som de har olika symtom, som till exempel smärta. Och i dag finns en stor underground-rörelse av patienter som kräver bättre behandlingar för symtomen, säger hon.
Men Peter Lilliengren vill inte måla upp ISTDP som någon »mirakelkur«.
– Den hjälper förstås inte i alla lägen och det är också en svår metod att lära sig. Jag är lite rädd för vad som händer när metoder växer för snabbt, att de ska bli en fluga som försvinner. Jag tror att vi måste få in mer forskning, säger han.
FAKTA: Enligt Socialstyrelsens riktlinjer kan korttids-PDT erbjudas för lindrig till medelsvår depression hos vuxna, men får bara prioritet sju på en tiogradig skala. Om personen däremot har GAD eller PTSD rekommenderas inte någon form av korttids-PDT, ej heller ISTDP.
SBU slog i fjol fast att tidsbegränsad PDT för vuxna med mild till medelsvår depression inte uppvisar statistiskt säkerställda effekter på varken depressionssymtom eller remission jämfört med kontrollbehandling.
En nätverksmetaanalys – som är en avancerad statistisk metod som indirekt jämför behandlingar som kanske aldrig prövats sida vid sida i samma studie visade trots det inte på någon statistiskt säkerställd skillnad i behandlingsresultat vid jämförelser mellan KBT, IPT och tidsbegränsad PDT.
Kritiker menar att Socialstyrelsen gjort fel som rangordnat metoderna utifrån antalet studier, i stället för att bara konstatera vilka som har tillräcklig evidens.
Läs mer:
