3 frågor till psykologen Lasse Övling som den 31 januari 2019 tar över som Radiopsykologen efter Allan Linnér som hunnit med sju år i etern.
Grattis till det nya uppdraget. Du tar snart över som programledare för det populära programmet Radiopsykologen i P1. Hur känns det, Lasse Övling?
-Jag har egentligen inte hunnit känna efter. Först var jag tveksam till att tacka ja. Dels funderade jag över om jag egentligen var rätt person för det, dels fanns det praktiska tveksamheter eftersom det handlar om ett uppdrag som förmodligen kommer att pågå en tid. Men jag gjorde ett par provinspelningar och det var väldigt roligt.
Varför är Radiopsykologen ett viktigt program, tycker du?
-Det finns ett stort intresse och behov i samhället för att få en ökad kunskap om psykologi och behovet kommer dessutom att öka i takt med att vi står inför allt större utmaningar. Det handlar i stor utsträckning om olika hotbilder, så som klimathot, den ökade polariseringen i samhället och allt snabbare förändringsprocesser som har direkta psykologiska konsekvenser. Därför är det viktigt att psykologisk kunskap får en större spridning.
Du har själv en bakgrund som psykolog och gestaltterapeut, och har arbetat med både kliniskt psykoterapiarbete och som organisationspsykolog. Vad hoppas du med din specifika bakgrund kunna bidra med som radiopsykolog?
-Det är ju inte terapi utan samtal, vilket i sig är en utmaning eftersom lyssnaren måste känna att det är värt att lyssna på. Att samtala i bilder tror jag är ett sätt. Jag hoppas kunna bidra med att människor reflekterar över sina egna förhållningssätt, och att öka förståelsen hur vi beter oss olika bland annat beroende på sammanhang. Jag vill få människor att bli mindre dömande mot sig själva och öka förståelsen för hur sammanhangen präglar oss. I dag läggs mycket fokus på den enskilde individen. Allan Linnér har gjort det mycket bra och jag kommer att fortsätta med samma programformat som tidigare och så får vi se hur det utvecklas på sikt.
