AKTUELLT. En granskning visar att fasthållning av utagerande barn i skolan är vanligt och att det sällan bedöms som kränkande. Uppgifterna har väckt kritik mot Skolinspektionen som nu ändrar sina rutiner. Men i grunden krävs mer kunskap inom skolan, säger psykolog Bo Hejlskov Elvén:
– De flesta av Skolinspektionens ärenden handlar om barn med funktionsnedsättningar där skolan inte anpassat arbetssättet efter barnets förmågor. Skolan behöver främst mer kunskap om funktionsnedsättningar.
Efter det att Sveriges Radio granskat hur vissa skolor använder fasthållning för att lugna utagerande barn, trots att det kan vara farligt och i värsta fall leda till dödsfall, ska Skolinspektionen nu ändra sina utredningsrutiner och alltid ta in expertutlåtanden. Granskningen visar att av 43 beslut som Skolinspektionen tagit om fasthållande hade 35 inte bedömts som kränkande och att det i 32 fall gällt barn med särskilda behov.
Foto: Ulrica Zwenger
Psykolog Bo Hejlskov Elvén jobbar bland annat med rådgivning till pedagogisk personal och vårdpersonal när det handlar om barn med problemskapande beteende, och utgår då från lågaffektiva metoder. Han har skrivit flera böcker, bland annat en handbok för skolpersonal om lågaffektivt bemötande; Beteendeproblem i Skolan (Natur & Kultur, 2014). Bo Hejlskov Elvén är dessutom ledamot i Psykologförbundets etikråd.
Hur reagerar du på uppgifterna om fasthållande av utagerande barn i skolan?
– Jag har kritiserat Skolinspektionen för detta många gångar, och bland annat reagerat på att man enbart utgått från Skollagens kränkningsbegrepp och inte från Barnkonventionen. Jag anser att det är kränkande att hålla fast ett barn om det finns en bättre metod, oberoende vad barnet gjort, och kränkande mot barn i allmänhet att som skola inte ha den bästa tillgängliga kunskap och metod. Med fasthållning utsätter man barnet för livsfara.
Hur är kunskapen om fasthållning av barn bland pedagogisk personal?
– Väldigt olika. På en del ställen är den debatt som nu förs helt överraskande, på andra ställen har man jobbat för bättre metoder i tio år.
Hur bör dessa barn i stället bemötas (för barnets bästa med också för skolmiljöns/andra barns bästa)?
– Med lågaffektiva metoder och utifrån barnets förmågor. De flesta av Skolinspektionen ärenden handlar om barn med funktionsnedsättningar där skolan inte anpassat sitt arbetssätt efter barnets förmågor. Så skolan behöver främst mer kunskap om funktionsnedsättningar för att kunna förebygga problemsituationer.
Hur ska skolan ändra sina rutiner för att undvika dessa situationer?
– Vi psykologer måste förmedla vår kunskap om funktionsnedsättningar till skolan och skolan kan även använda psykologer i utvärdering av situationer som blir fel. Vi psykologer har kunskap om både barnen det handlar om och hur organisationer fungerar för att kunna göra stor skillnad på det här området. Men skolan måste vilja ha en förändring och det bör vi som psykologer medverka till. Vi måste säga ifrån när barn kränks.
Läs även Psykologtidningens stora intervju med Bo Hejlskov Elvén från 2014 som pdf
TEXT
Peter Örn
