Regissören Ada Berger sätter upp skräckfilmen Antikrist på Dramaten i Stockholm. En av huvudrollerna är psykolog.
–Det är sårbart och naket i dubbel bemärkelse.
Text: Maria Jernberg
Ada Bergers uppsättning av Lars von Triers Antikrist börjar med att ett par har sex i badrummet och på sängen. Sedan berättar kvinnan att ett barn har dött: Deras barn föll ut genom fönstret.
– Vi ser inte barnet i realtid. Det finns en tidsmässig distans men vi blir berörda i stunden, säger Ada Berger.
Kvinnan får ett psykiskt sammanbrott. Hon vill inte leva längre och är oerhört rädd. Mest rädd är hon för naturen. Mannen som är psykolog, bestämmer sig för att ta hem henne från den psykiatriska avdelningen och själv ge henne terapi. Han flyr från sorgen in i en professionell roll.
– Vi gestaltar roller och rambrott och vad som händer när vi går över gränsen i relationer.
Ada Berger tycker att arbetet med föreställningen har varit svårare än det brukar vara eftersom materialet rymmer ytterligheter som skräck och sorg. Det är sårbart och naket.
– Vi vill inte hamna fel och göra en melodram. Vi behöver vara ödmjuka och öppna upp, inte påvisa ”så här ser sorg ut”.
Under föreställningen är kvinnan tidvis naken. De har prövat att spela den med kläder, men kommit fram till att en del av utsattheten går förlorad.
– Det är som att hon behöver ta en risk på riktigt i rummet som alla känner att hon tar. Vi kan inte vara för städade i ett galet material. Föreställningen i sig måste vara gränslös.
I det mörka som sker finns också en ton av komik. Ada Berger vill hitta en lekfullhet och skörhet som ligger nära skådespelarna själva.
– När de leker ihop blir det som allra bäst, då känner man kärleken mellan dem. Då blir det också väldigt sorgligt, för vi ser vad de har förlorat.
Antikrist spelas på Dramaten i Stockholm fram till 6 december.
