ESSÄ. AI är inte längre ett experiment. Det används för att skriva journaler, strukturera utlåtanden och ge kliniska rekommendationer på svenska mottagningar. Detta kommer sannolikt att förändra psykologers arbete.
Text: Joel Wretblad och Gerhard Andersson
Tänk dig att du om tre år startar en ny neuropsykiatrisk utredning. Remissen är läst, anamnesen sammanställd, skattningsskalorna poängsatta och vägda mot varandra. Systemet har läst in tidigare journaler från tre vårdgivare, markerat motsägelser och föreslagit differentialdiagnoser att utesluta.
På skärmen ligger ett välformulerat utkast till utlåtande, med en preliminär bedömning som pekar mot en diagnos. Under samtalet var din uppmärksamhet på patienten framför dig: på ögonkontakt, tonfall, de subtila tveksamheterna i svaren. Inte på tangentbordet. Bedömningen är också rimlig och välgrundad: när du läser den kan du nästan inte avgöra var systemets analys slutar och din egen börjar, eller vad som skulle hända om du gjorde en annan bedömning än den som redan står på skärmen.
Ovanstående är inte science fiction. Det är en klinisk verklighet som redan tar form, men psykologkåren har ännu inte på allvar börjat diskutera vad detta innebär.
AI har lämnat experimentstadiet
I april 2025 rapporterade Psykologtidningen (2025) att över 300 svenska mottagningar hade infört AI-baserad journalskrivning (även kallad AI-scribes). I maj 2026 CE-märktes Tandem Healths AI-scribe enligt EU:s medicintekniska förordning (MDR) som medicinteknisk produkt klass IIa, den första i Europa på den nivån (Tandem Health, 2026). AI-journalföring hanteras därmed som reglerad medicinteknik i Sverige, inte som försöksverksamhet. Socialstyrelsen (2026) noterade i en rapport från samma månad att AI-stödd journalföring nu implementeras i vissa regioner.
Internationellt är siffrorna ännu tydligare. Den största studien hittills, publicerad i JAMA i april 2026, visar att AI-scribes sparar i snitt 16 minuters dokumentationstid per åtta schemalagda patienttimmar (Rotenstein et al., 2026), och psykiatriker hör till dem som infört tekniken snabbast (Tierney et al., 2025). Utöver dokumentation används AI mer och mer för att strukturera utredningar, sammanfatta patienthistorier, flagga riskbeteenden och ge kliniska rekommendationer. Inom neuropsykiatri finns svenska verktyg som Curastream, där AI enligt företaget självt gör 97 procent av utlåtandet i NPF-utredningar. Att verktyget sorterar och sammanställer men inte ställer diagnos är i dag en central gräns som nu diskuteras.
Förändringen är inte bara administrativ. Studier visar att AI-scribes minskar utbrändhet: i en multicenterstudie föll andelen utbrända kliniker från 51,9 till 38,8 procent på 30 dagar (Afshar et al., 2025; Olson et al., 2025). Forskningen har hittills mest gällt läkare; effekten på psykologkåren är inte undersökt.
Global Psychology Alliance och British Psychological Society publicerade i april 2026, med organisationer från över 80 länder, tio principer för AI i psykologisk praktik (Global Psychology Alliance & British Psychological Society, 2026).
En roll i upplösning?
AI håller på att förändra yrket, inte genom att ersätta psykologen, utan genom att ta över specifika funktioner som vanligen ingår i arbetet. Rollen som skribent automatiseras, administrationen avlastas och tid frigörs. Men vad leder det till? Mer tid för reflektion eller fler patienter?
Forskningen pekar mot att psykologens arbete koncentreras till det som AI inte kan göra: kliniskt omdöme i komplexa fall, den terapeutiska relationen, etisk avvägning, förklaring och ansvar gentemot patienten, samtidigt som dokumentationen finns på plats.
En kvalitativ studie där psykiatriker använde AI-scribes i simulerade konsultationer (Bokhari et al., 2026) illustrerar dubbelheten. De kunde hålla ögonkontakt under hela besöket i stället för att vända sig mot tangentbordet. »Patienterna« märkte skillnaden när klinikern slapp anteckna för hand. Men de oroade sig också för att AI:ns formuleringar gradvis ersätter det individuella kliniska språket. Att det kliniska uttrycket standardiseras utan att någon beslutat att så ska ske. Motsvarande studie för kliniska psykologer saknas, trots att psykologer ofta har längre besök och mer återkommande patientkontakt.
Dokumentationens paradox
Forskare har uppmärksammat en paradox. AI kan förbättra dokumentationskvaliteten och ändå försämra det kliniska beslutsfattandet. I en studie jämfördes AI-skrivna och manuellt skrivna journalanteckningar från primärvården (Castro et al., 2026). Resultatet förvånade: de AI-skrivna journalerna innehöll fler neuropsykiatriska symtom och diagnoser, var mer detaljerade och heltäckande. Exakt som man skulle önska. Men besök med AI-journalföring resulterade i färre aktiva kliniska insatser. En möjlig förklaring är att en välstrukturerad AI-journal ger illusionen av att klinisk handläggning redan har skett och att dokumentationen är avslutad. Att samma sak skulle gälla för psykologer är inte otänkbart med tanke på hur mycket tid som läggs ned på utredningar och långa väntetider.
Den nya expertrollen och dess risker
Det finns AI-verktyg som ger rekommendationer om differentialdiagnoser vid adhd och autism, riskbedömning vid suicidalitet och behandlingsval vid depression, allt detta relevant för många psykologer. Sådant beslutsstöd har börjat rulla ut på svenska mottagningar, där AI-verktyg inte bara dokumenterar utan svarar på kliniska frågor. Automationsbias, tendensen att acceptera AI:s rekommendationer utan kritisk granskning, är väldokumenterad (Goddard et al., 2012). I en vinjettstudie om adhd-utredning och SSRI-förskrivning ändrade 67 procent av de läkare som först inte planerat att behandla sitt beslut när AI rekommenderade behandling. Ändå angav bara 27 procent att AI påverkat dem (Ryan et al., 2025). När AI ger felaktiga råd sjunker diagnosnoggrannheten, och de mest erfarna läkarna drabbades hårdast (Qazi et al., 2026). Effekten kan dessutom sitta i över tid: endoskopister som rutinmässigt använt AI-stöd upptäckte 20 procent färre adenom när stödet togs bort, den första kliniska evidensen för AI-inducerad deskilling (Budzyń et al., 2025). Psykologer arbetar med diagnoser som kräver klinisk integration av många variabler: beteendeobservationer, tester, funktionsnivå, differentialdiagnostik och kontext. Det är exakt den typ av komplex bedömning som AI i dag klarar sämst i verkliga kliniska sammanhang, och som riskerar att urholkas om automationsbias får verka ouppmärksammat.
Riskerna är verkliga och väldokumenterade
Det handlar inte om att bromsa AI. Det handlar om att ta riskerna på allvar. I en pilotstudie av AI-genererade journalanteckningar innehöll 11,5 procent hallucinationer, alltså påståenden som aldrig sagts under besöket, och drygt fem procent hade fel som obemärkta kunde ha lett till allvarlig patientskada (Taylor et al., 2026). Nästan 15 procent lämnades dessutom oredigerade av klinikern. En enkät från American Psychological Association (2026) visade att 77 procent av psykologer mött patienter som använt AI för psykiskt stöd, men bara 26 procent kände sig mycket kunniga om AI.
Integritetsfrågorna är känsliga: röstinspelningar av samtal kan innehålla information om trauma, missbruk, suicidalitet och psykosdiagnoser. Dataskyddsfrågor (Var sparas inspelningarna, hur länge, hos vilka leverantörer?) är ännu inte tillräckligt reglerade. IMY och DIGG publicerade nationella riktlinjer för generativ AI i offentlig förvaltning redan i januari 2025 (Integritetsskyddsmyndigheten & Myndigheten för digital förvaltning, 2025), men specifika riktlinjer för klinisk psykologisk praxis saknas fortfarande.
Dags att uppdatera grundutbildningen
Om AI redan används kliniskt, om risken för automationsbias är tydlig, om EU:s AI-förordning nu träder i kraft fullt ut, vad lär sig då dagens psykologstudenter? Det pågår förändringsarbete vid universiteten, men fokus ligger främst på utbildningssituationen och risken för AI-fusk vid -examinationer. I Storbritannien är processen påbörjad: GPA lyfter det brådskande behovet av att bygga in digital etik, AI-litteracitet och kritiskt tänkande i psykologutbildningar (Global Psychology Alliance & British Psychological Society, 2026). Nyutexaminerade psykologer kommer att använda AI-scribes och AI-stödda utredningsverktyg dagligen, och ta kliniskt och juridiskt ansvar för beslut som fattats med AI-stöd. Forskningen om ansvar är tydlig: det är psykologen och inte AI-leverantören som är ansvarig enligt gällande skadeståndsrätt (Maliha et al., 2021; Mello & Guha, 2024). Ändå saknas etablerade rutiner för kritisk granskning av AI-output, för medicintekniska regelverk och AI-etik, både bland yrkesverksamma och i grundutbildningen.
Snabb förändring
EU:s AI-förordning (förordning [EU] 2024/1689) klassificerar i regel AI-system för psykisk hälsa som högrisksystem. Den tillämpas fullt ut från augusti 2026, och för AI inbäddad i medicintekniska produkter senast augusti 2027. Det innebär krav på transparens, mänsklig tillsyn och dokumenterad riskminimering.
Vad som behöver hända
Psykologrollen omformas nu. Frågan är om det sker med eller utan psykologkårens aktiva medverkan. Här ger vi tre förslag.
Psykologutbildningen behöver uppdateras. Kritisk granskning av AI-output, automationsbias, medicinteknisk reglering, AI-etik och integritetslagstiftning behöver ingå vid alla utbildningsorter och uppdateras löpande.
Psykologförbundet behöver prioritera AI, vilket APA, BPS och American Psychiatric Association redan gjort. Förbundet har visserligen agerat: AI var invigningstema på kongressen i maj 2026, med medlemsenkät och riktlinjer på gång. Men tempot måste matcha hur snabbt tekniken förändrar praktiken.
Det bedrivs sedan flera år psykologisk forskning med AI, bland annat med AI-chatbottar (Hlynsson et al., 2026), men det behövs mer kliniskt inriktad forskning om psykologers eget användande av tekniken. Psykologer behöver också delta i utvecklingen (som medutvecklare, etiska granskare och kliniska validerare), inte bara som slutanvändare av färdiga verktyg.
Psykologyrket genomgår en fundamental förändring som kan ge färre timmar av journalskrivning och mer närvaro i rummet. Men den för med sig utmaningar: många patienter använder redan chatbottar för stöd, och psykologen kan räkna med att patienter kollar upp det som sägs efteråt, en second opinion.
Den psykolog som för tio år sedan behövde behärska intervjuandet, dokumentationen och analysen i en och samma person, den rollen finns kvar. Men den förutsätter nu något nytt: förmågan att arbeta med och kritiskt granska ett system som är snabbt, säkert formulerat men inte alltid rätt.
Joel Wretblad är legitimerad psykolog och har varit med och byggt upp Edith Care, ett AI-stöd inom psykologisk dokumentation. Han arbetar kliniskt inom barn- och ungdomspsykiatrin.
Gerhard Andersson är professor, legitimerad psykolog och psykoterapeut, samt specialist i klinisk psykologi. Han arbetar vid Linköpings universitet samt vid öronkliniken i Linköping.
Referenser
American Psychological Association. (2026). 2026 chatbots and mental health survey.
Global Psychology Alliance & British Psychological Society. (2026). Top 10 principles for understanding artificial intelligence in psychology. British Psychological Society.
Psykologtidningen. (2025, 9 april). AI-journaler alltmer populära. https://psykologtidningen.se/2025/04/09/ai-journaler-alltmer-populara/
Rotenstein, L. S., Holmgren, A. J., Thombley, R., Sriram, A., Dbouk, R. H., Jost, M., … & Mishuris, R. G. (2026). Changes in clinician time expenditure and visit quantity with adoption of artificial intelligence–powered scribes: a multisite study. JAMA, 335(16), 1408-1417.
Socialstyrelsen. (2026). Rapport om digitala besök och AI i psykiatrin (Artikelnummer 2026-5-10246).
Tandem Health. (2026). Tandem’s AI Scribe is the first in Europe to reach EU MDR Class IIa.
Tierney, A. A., Gayre, G., Hoberman, B., Mattern, B., Ballesca, M., Wilson Hannay, S. B., … & Lee, K. (2025). Ambient artificial intelligence scribes: learnings after 1 year and over 2.5 million uses. NEJM Catalyst Innovations in Care Delivery, 6(5), CAT-25.
