En ny avhandling visar att personers anknytningsmönster avspeglas i deras EEG.
– Min forskning ger neurofysiologiska belägg för centrala delar av anknytningsteorin, säger Gizem Han.
Text: Maria Jernberg
Enligt anknytningsteorin formas inre arbetsmodeller genom tidiga erfarenheter av föräldrars tröst och stöd. Modellerna blir utgångspunkt för hur en person reagerar i stressfyllda situationer som vuxen. De har också en bredare betydelse för relationella mönster. Anknytningsteorin har tidvis varit ifrågasatt. Socialtjänst och rättsväsende har kritiserats för att använda den på ett förenklat och ibland felaktigt sätt.
Gizem Han fastnade för anknytningsteorin under sina grundstudier i psykologi vid universitet i Istanbul.
– För mig kändes den intuitivt rätt och var hjälpsam för att förstå människor omkring mig.
I en av sina studier lät hon deltagarna läsa om situationer där de kan behöva stöd från andra. Personer med trygg anknytning förväntade sig oftare att få hjälp när något svårt hände. De hade andra EEG-mönster än personer med otrygg anknytning som inte lika tydligt förväntade sig hjälp från andra. I en annan studie visar hon att personer med undvikande anknytning har en större tendens att rikta bort uppmärksamheten från ansikten och social information.
– Min avhandling för in teorierna om hur anknytningsmönster fungerar i den experimentella psykologin.
Gizem Han har även utvecklat ett datoriserat test som används för att kartlägga anknytningsmönster hos vuxna. Det kan underlätta för mer storskalig forskning.
– Sammantaget bekräftar min forskning grundantaganden inom anknytningsteorin och bidrar med nya mättekniker och mer nyanserade insikter.
Gizem Han disputerade vid Lunds universitet i juni 2026 med avhandlingen Nature and Functions of Scripted Attachment Knowledge: Assessment, Cognitive Processes, and Neural Correlates.
